In between days

Plötsligt var det nytt år och sen började skolan och gråa januari rör sig framåt. Det regnar ute och det kunde inte passat mitt humör bättre. Mitt inte så bra humör började redan i lördags, och det har fortsatt. Vill nog påstå att det sjönk något ytterligare idag också. Hej irritation och hej oinspiration och hej vardag.

Såg mitt nya schema häromdagen, och tja, vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Om det var ganska tomt förra terminen så är den här..närapå helt lektionsfri. Jag har totalt 4 ämnen kvar att läsa denna terminen, och mitt schema gapar bara av tomma fält. Det hade jag väl aldrig trott, för cirka ett år sen i Madrid när jag stressade ihjäl mig och bara önskade att ha liite mindre att göra. Nu är jag där, och det känns förvånansvärt trist. Förmodligen för att det verkligen börjar kännas att detta är slutet, eller iallafall början till slutet. Och jobbigt för att jag hade behövt andra saker att tänka på för att avleda mina tankar från just detta. För även om man borde nu, så vill jag inte tänka på framtiden..I allafall inte en framtid där jag inte vet vad jag vill göra. Nej vafan, ge mig läxor, ge mig stimulans! Rastlösheten kommer ju att bygga bo i mig om en månad eller så.
Ska aldrig mer beklaga mig över skolan iallafall. Haha. I'm such a geek.
Men God knows att det är frustrerande att inte veta något, för att återgå till det jag skrev innan. Just nu kanske det funkar, men sen då? När alla rutiner försvinner, de som finns till för att på något sätt struktera allt. Nej det är inte skönt, det är jobbigt!
Och det är struktur jag behöver. Kom jag just på.

Om någon bara typ kunde hota mig att försöka bestämma mig eller nåt så hade det kanske blivit lite lättare.
Eller slått mig lite lagom hårt på armen och sagt åt mig att rycka upp mig och inte vara pessimistisk åt sånt som ändå löser sig i slutändan. Förhoppningsvis. Och sagt till mig att alla måste växa upp. För det är ju det jag inte vill. Låt mig stanna i den här åldern, tack.

Jag vet, negativ_tjej_90 idag.