Crybaby, yes I know

åh åh åh,orkar inte med detta ingenting fungerar blabla. Virus, ickefungerande dator, det är januari, det är kylan, det är vädret, det är projektarbetet, det är fotot, det är hit och dit och livet i stort och smått i allmänhet ungefär. Och vad gör jag då? Min dygnsrytm är helt förskjuten, jag känner att allt bara passerar revy utan att jag bryr mig om att skynda mig på och följa med. Om det är något jag vet så är det ju att skynda mig på (eller inte, det beror väl på hur man ser det) Nehej, det går inte.
I natt drömde jag helt sjukt, men på nåt sätt fattade jag allt när jag vaknade. Fast inte på nåt sånt där filmaktigt vis där huvudpersonen efter en natts intensivt drömmande vaknar upp med ett(högljutt och överdrivet) ryck och plötsligt har fattat vem det är som mördat vem. Ah, skulle verkligen behöva en sån där drömtydarbok just nu. Och vad mer? Öh, typ energi och tusen andra grejjer. Eller kanske inte energi. För det har jag ju. Men lust till att använda den kanske.

Jag längtar. Till så mycket. Fast ändå inte. Kan man göra båda på samma gång? Kommer nog inte längre nu i allafall. Me voy a dormir, hasta luego.

J.C

Now I'm falling asleep

Haha, för att göra en sidenote till föregående inlägg - nej, det var inte Herr Gessles låt som jag syftade på att jag hade hört ;) Men titeln till denna smått töntiga melodi är faktiskt ganska passande, för det är precis så det känns ibland. Alla känslor. Samtidigt. Typ.

Hursomhelst, utan syfte skriver jag här, fast det är nog mest för att jag helst slipper skriva CV till engelskan. Gosh, det är som lärarna till och med prackar på en att ta sitt ansvar och lära sig skriva ett CV. Fast så är det ju givetvis inte. Det är ju trots allt en jättenyttig lärdom som man kan ha jättemycket användning för. Hehe. Och det säger jag inte ironiskt, även om jag just insåg att det lät så.

Varför står allt still? I dubbel bemärkelse, mina fingrar eller hjärna finner inte de rätta orden. Men allt annat?
Ungefär som att just nu har livet bestämt sig för att ställa sig på noll. Varken minus eller plus. Bara där på noll.
Nog för att det är upp till en själv att göra nåt åt saken, men jag så kom jag på det där citatet som jag inte har någon aning om vem som yttrade, vilket jag kanske borde veta om jag ska citera det, meen att livet är det som inträffar när man gör upp planer, eller nåt sånt. Jag får hoppas på det.

Monday night

Hm, lyssnade nyss på en låt som jag inte hört på evigheter och plötsligt förflyttades jag två år (eller kanske ett och ett halvt snarare, jag och siffror hehe) bakåt i tiden. Tider som inte kommer tillbaka, men som ändå är kvar på nått sätt. Minnen och allt sånt där såklart och härkommerallakänslornapåenochsammagå-å-å-ng.
Ungefär, om ni minns den lilla plågan. Så sentimental man kan vara...men vi älskar ju det.

B-Flow & Co.

Love it!

In between days

Plötsligt var det nytt år och sen började skolan och gråa januari rör sig framåt. Det regnar ute och det kunde inte passat mitt humör bättre. Mitt inte så bra humör började redan i lördags, och det har fortsatt. Vill nog påstå att det sjönk något ytterligare idag också. Hej irritation och hej oinspiration och hej vardag.

Såg mitt nya schema häromdagen, och tja, vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Om det var ganska tomt förra terminen så är den här..närapå helt lektionsfri. Jag har totalt 4 ämnen kvar att läsa denna terminen, och mitt schema gapar bara av tomma fält. Det hade jag väl aldrig trott, för cirka ett år sen i Madrid när jag stressade ihjäl mig och bara önskade att ha liite mindre att göra. Nu är jag där, och det känns förvånansvärt trist. Förmodligen för att det verkligen börjar kännas att detta är slutet, eller iallafall början till slutet. Och jobbigt för att jag hade behövt andra saker att tänka på för att avleda mina tankar från just detta. För även om man borde nu, så vill jag inte tänka på framtiden..I allafall inte en framtid där jag inte vet vad jag vill göra. Nej vafan, ge mig läxor, ge mig stimulans! Rastlösheten kommer ju att bygga bo i mig om en månad eller så.
Ska aldrig mer beklaga mig över skolan iallafall. Haha. I'm such a geek.
Men God knows att det är frustrerande att inte veta något, för att återgå till det jag skrev innan. Just nu kanske det funkar, men sen då? När alla rutiner försvinner, de som finns till för att på något sätt struktera allt. Nej det är inte skönt, det är jobbigt!
Och det är struktur jag behöver. Kom jag just på.

Om någon bara typ kunde hota mig att försöka bestämma mig eller nåt så hade det kanske blivit lite lättare.
Eller slått mig lite lagom hårt på armen och sagt åt mig att rycka upp mig och inte vara pessimistisk åt sånt som ändå löser sig i slutändan. Förhoppningsvis. Och sagt till mig att alla måste växa upp. För det är ju det jag inte vill. Låt mig stanna i den här åldern, tack.

Jag vet, negativ_tjej_90 idag.

I should start counting sheep instead

Hahaha, kan inte sova så jag bara fjantar runt bland bloggar eller onödiga youtubeklipp. Läste igenom mina typ 4 senaste blogginlägg och alla innehåller adjektivet "trevligt" om diverse olika saker!
Trevligt? Låter jag så lam i verkligheten med? Okej, bättre trevligt än otrevligt, men nu börjar min vuxenkris komma. Trevligt!

Tillbaka

Yo, nu är jag hemma igen. Sen i lördagskväll i och för sig. Vi hade en trevlig liten fjälltripp, fast ohyggligt kall. Helt onådigt kallt faktiskt! Men det var skönt att komma bort ett tag och skidåkning är alltid roligt.
Idag: Gick en promenad med Matilda, sen var vi hemma hos henne och åt hemlagad sushi och tittade i hennes finfina scrapbook. Hon gav mig ett jättefint inramat collage i present, bara med bilder från Madridåret. Tack min vän! <3

Men nu till en minst sagt underlig händelse från igår. På bussen påväg hem från stan efter träff med Emelie & Emilia klev det på en mystisk gubbe som givetvis skulle sätta sig bredvid mig, trots att bussen är full av platser. Jag är inte en speciellt social person på bussar, så jag tittar ut genom fönstret, lyssnar på musik och funderar lite. Mannen knackar mig på armen, och jag tittar upp och måste pausa låten för att höra vad han säger;
"Herregud vad kaallt det är ute!"
"Eh, ja. Iskallt."
(Jag återgår till musiken. Tystnad ett tag, men snart knackar han på min arm igen)
"Men varför har du då kjol på dig? Och strumpbyxor under, herregud!"
"Eh, öh...vet inte"
"Men varför går ni tjejer alltid så tunnklädda, herregud!"
"Ehum..nej, det är inte så bra.." (Haha, I'm so clever när det kommer till att komma på bra svar direkt)
"Jaja, tur att du inte hade stay-ups iallafall! Hejdå! " (han kliver av)

Vafan?! Undrar vad som var konstigast, den uppriktiga/spelade(?)omtanken, eller att han faktiskt använde ordet stay-ups?