2 steps forward and 2 steps back

- I'm stuck in the same place.

vad ni än gör, skynda er tillbaka

_ _ _ _

NU NU NU.

Happy birthday J

A little late, but still.
Btw solo project seems excitiiiing, can't wait

Svartvit

Staying up late for no reason at all.

Japp, inatt är det en sån natt. Kan inte sova, tänker för mycket, slarvar bort sömntimmarna framför datorn istället osv osv. Dessutom är jag helt dysfunktionell eftersom jag har skoskav på varenda tå jag äger. Inte för att det skulle hindra mig från att sova, men ändå.

Tankegångar:
Vad händer nu? Vadnärhur? Vad vill jag(vara)? Vavava?
x 10.
back and forth.

- - -

Förresten,
så har jag hittat sommar 09's musik. Ni vet den man förälskar sig i i juni och lyssnar igen och igen på tills man tröttnat i augusti för man blev kär för fort. Typ.

Imorgon (eller rättare sagt idag, it's 2 am for christ's sake) är det midsommar. At Elin's place ute på Öckerö, it'll be great.

A day to remember

1 Juni 09.

Jaha, så var studenten och allt vad det innebar över och avklarat. För faktiskt mer än en vecka sedan nu, det känns väldigt...märkligt..är väl rätta ordet. Men dagen är lång (fast ändå över på en sekund) och man upplever nåt slags virvelvind av diverse olika känslor. Jag har inte riktigt bekantat mig med detta faktum ännu, men det kanske bara är bra.

En dag som var fin och minnesvärd på alla sätt och vis, och jag vill passa på att tacka alla som gjorde den så bra! (även om av majoriteten av dem inte kommer läsa detta, eller ännu mindre är medvetna om att denna bloggen existerar)

Men ändå.

Tack.

Little things

- - -

it just went by so fast,

outside it's already summer

Vad jag bryr mig om nu

Tusen fjärilar som cirklar runt. Tillsammans med tankarna, som kommer stup i kvarten. Jag vet inte om det beror på nervositet eller lite hederlig excitement (äh det finns inget bra svenskt ord eller hur?)
Både och, kanske. Kan inte minnas när det senast kändes såhär, 1 år sen? Men det känns ungefär som en karusell inuti just nu, och säger någon lösenordet (guess what) så börjar det att snurra runt igen.
Jahapp. Så är det på insidan iallafall. På utsidan händer faktiskt inte så mycket alls egentligen. Så nog är det lite dramaqueen-beteende ändå.

Men nu ska jag sova, för det är något som jag inte lyckats speciellt bra med de senaste nätterna. Jag borde typ räkna får eller nåt, så kanske jag kan somna nån jävla gång äntligen.

Vilka, om inte ni

- - - -
Så var denna långhelgen slut. Fredag var mysigast på länge, och får jag bara vara med er så är jag nöjd.
Ni är bäst, helt enkelt, och jag tycker om er så himla mycket och mer behöver man väl inte säga och jag ska nog inte göra det förresten för jag blir så sentimental. Nu är det inte långt kvar och jag gråter sällan, alldeles för sällan. Men snart kommer jag att göra det.

- - -

Underbart, kul, fantastiskt. Jag förstår inte livet och livet förstår inte mig.
(går och gömmer mig under en sten fram tills studenten)

Sunday laziness

- - -

Damnit Sunday, you're so boring

Freelove on the Freelove Freeway

Jag kan inte beskriva min kärlek till The Office. Min mentor och gud heter numera David Brent.

'cause I'm an emokid

Allt snurrar på och det blev vår, ljust,varmare, valborg och sen maj. So far, so good.

Men inuti befinner jag mig i nåt slags emotional chaos right now...vad är det med mig egentligen?

Jag hör en låt som jag tycker and i'm getting all tearful. Jag hör folk planera inför sommaren, hösten, framtiden, hör hur de pratar om allt som "ska hända" (jaha, men exakt vad är det som ska "hända" då?), jag läser folks bloggar om studenten och avslut och längtan dit, och inuti mig värker det litegrann varenda gång någon tar upp det. Sticker till och får en att vakna upp lite ytterligare (ni som känner likadant råder jag härmed att sluta läsa direkt, vill ju inte bidra till någon eventuell kris eller så)

Separationsångest.

Så måste det ju vara! Jag börjar sakta vända mig bort vid något som snart är över, dvs min gymnasietid. Alldeles, alldeles snart. Bara alldeles runt hörnet. Jag börjar förbereda mig mentalt inför frigörelsen. Förenas med tanken över att jag nu är vuxen och alltså förväntas agera som en och ta beslut därefter. Försöker intala mig att det är okej att känna sig liten och osäker.

Det tar emot att skriva detta, men jag gör det iallafall, för någon gång måste man sluta skjuta undan de här jävla tankarna. Jag har alltid haft svårt för att inse att saker och ting kommer och går. Ingenting kan ju rimligtvis vara för evigt, och vilket ju både är på gott och ont. Det är ju helt logiskt, och det är väl så det borde vara med. Så måste även gymnasietiden ta slut. Men whywhywhy kan jag inte acceptera det?

Pga senaste tidens grubblerier vet jag iallafall en sak. Jag har aldrig haft något problem med att vara ensam, tvärtom, jag har tyckt att det varit ganska skönt. Självvald ensamhet, det vill säga. Men detta är något annat. Jag är rädd för det motsatta, den osjälvvalda. Jag är rädd för framtiden för att jag är rädd för att bli ensam, helt enkelt.

Så....
nu har jag funderat klart på detta. Vädrat ur tankarna. Ska lägga locket på kistan nu. Tankegångarna lär ju i och för sig att stanna kvar, men i nuläget skall detta få bli det sista jag (förhoppningsvis) skriftligen yttrar kring ämnet. Sorry, men ibland måste man få skriva ner just precis det man tänker. You live, you learn and life goes on and all that shit.
Tack och hej

Springtime's here

Just checking in to say 'Hi'

Sämsta bloggaren ever? Jag veet, jag tar på mig den titeln helt frivilligt. Hinner inte skriva nåt kul nu, jobbar på en presentation med nyheter från Indien till Engelska C imorron. Så detta är mer för att visa att jag har inte lämnat bloggen att i det tysta dö ut. Snarare att leva i koma ett tag. Eller dvala kanske låter lite mera romantiskt, vet inte. Så fort det är klart ska jag frenetiskt börja knappra ihop inlägg till denna bloggen igen.

Så medans jag sitter här och skriver hör jag halvt hur min mor och syster sitter ute i köket och desperat arbetar på min syrras NO-hemtenta. Det är mycket underhållande måste jag säga att lyssna på hur de fram- och tillbaka diskuterar frågorna om gravitation och rymdraketer och krafter. För en stund sedan hörde jag min, i vanliga fall, vältaliga mor muttra "jävla rymdraketshelvete" så uppenbarligen går det inte så lysande. Heh.

Well well, ska lägga upp pics från påsklovsvistelsen i Madde också snart, promise.

(Rubriken är inte så viktig, egentligen)

Allt går lite i uppförsbacke just nu faktiskt. Å andra sidan, menar inte att det är värsta flowet annars, men ja ni vet. Ångesten stavas projektarbete, och gör att mitt sociala liv sakta försvinner iväg. Snälla lilla gud, kan du inte sänka ner dina fantastiska makter till jorden och hjälpa till just nu? men men..c'est la vie ( stavning, ni fransktalande?)
Dessutom så måste jag komma på nåt tema till arbetet i Foto A. sdhgsahgdasgsd. Om ni har något tips på saker som är roliga saker att fota så mottages det (mycket) tacksamt av undertecknad. Okej, ska inte vara så desperat. Men jag menar det verkligen.

En bra sak just nu är iallafall att våren kommer snart, snart, om den inte redan är här. Wie! Eller så är det bara i den där irriterande fasen mellan två årstider, då man man undrar om det inte kan bestämma sig för något av dem and stick with it. Men det behöver inte vänta längre, tycker jag. Kom,bara kom, nuuu.

Hade en minst sagt obehaglig dröm förra veckan. Drömde att vårt hus höll på att brinna ner, och vi hade jättebråttom att hämta de viktigaste sakerna i våra rum som vi ville ha kvar, för vi visste ju att vi aldrig skulle få återse det andra. Jag fick såklart panik för jag kom inte på vad jag skulle ta med mig, i såna situationer kan man ju som bekant inte tänka speciellt rationellt, så jag förbannade mig över att jag inte hade gjort en "Saker-att-ta-med-sig-när-huset-håller-på-att-brinna-upp"-lista någon gång tidigare för sådana tillfällen. What, haha? Det där har jag aldrig funderat på i vaket tillstånd, men det var väl inte så dumt tänkt. Det slog mig iallafall såpass mycket i drömmen att jag faktiskt kände att jag nog borde göra en.
Blaha blaha. Move on to more important matters.
Peace!

Hejdå

"#(&/!"/(&%#¤3/%&/(/&%¤#¤ måste bara säga att ibland hatar jag blogger.com innerligt, man trycker på en knapp och yay, sen är ALLT förstört och man måste göra om allting men man kommer inte ihåg iställningarna och det blir asfult och snart ger jag upp denna skiten och gud ge mig styrka och vem ska jag slå och fan vad surt detta är.

India for sure

Hm, även om mitt såkallade prov i hinduism gick..sådär, så gjorde det mig iallafall intresserad av Indien, vill åka dit!
Just like these guys did.

Och P.S, han i mitten är ganska bra, eller hur Emelie?

Falling slowly

- - -

Mitt i alltihopa som jag inte orkar med just nu kom jag på en bra sak. Hittade soundtracket till världens finaste lilla film Once på datorn, och började lyssna. Varför gjorde jag inte det mycket tidigare? Det är ju fantastiskt. Och jag måste genast se om filmen.

ZzZzZ

Jag är fruktansvärt trött men ska ändå försöka skriva innan jag somnar. Plus att jag hade tänkt gå upp om bara några timmar igen, men hursomhelst. Idag var jag på kamerakurs, och Fotomässan på Svenska Mässan. Är lite yr av alla intryck. Fotomässan var hursomhelst väldigt intressant, I got lost bland alla fantastiskt fina bilder.
Självklart var det någon snubbe som intervjuade folk till webbradio som gick runt och "ville ställa lite frågor" och även om jag tycker sånt är så pinsamt säger jag inte nej. Eh. Mestadels blev nog svaren bara löjligt svammel, kommer faktiskt inte ens ihåg vad jag lyckades få fram. Tur att han inte sa vartnånstans det sändes, 'cause I don't wanna know, haha.
Nu ska jag gå och sova i typ 3 timmar, sen ska jag försöka följa Oscarsgalan genom sömnigheten. Spännande spännande. Vet inte hur jag ska hålla mig vaken, tons of coffe might do it. Eller inte. Det får vi se imorronbitti, so long.

Word

Loggade in och hoppsan, här har det minsann inte skrivits i onödan, men det skyller jag mestadels på influensasjukdom (som varade i en hel vecka -.-') Nu är iallafall lovet slut om några timmar, and I'm okay with that. Måste sätta igång med diverse skolrelaterade projekt snarast...vilket ju har en tendens att skjutas upp under ledighet. Hann med en endagsvisit till Lund i onsdags, för att träffa mina Lundatjejjor, som alltid är lika bra och roliga. Och Lund var en trevlig liten stad, trots en del blöta snöflingor. Så promenader i solen, Sticky, vänner och lite sånt har summa summarum gjort det till ett bra lov.

Idag anmälde jag mig för övrigt äntligen till högskoleprovet den 28 mars. Satt och strögjorde lite hgskprov från tidigare år förrut. Allt lugnt än så länge. Kom till den matematiska delen. Ehumhmpf. Jaha... Måste försöka rota fram mina obefintliga mattekunskaper från någonstans, annars kan jag lika gärna skriva ordet F-A-I-L-U-R-E i pannan. Enough said.
Fredagen den trettonde, damnit! Jag är ingen vidskeplig person men när mitt objektiv till kameran av ren förbannelse gick sönder börjar jag undra om jag inte ska tro på oturstalet ändå. Som tur är fick historien ett inte helt katastrofalt och tragiskt slut, tack gud för att det finns 1-årsgarantier. Får dock vänta på reparationen i två veckor.

And Happy Valentine's Day everyone, i efterskott. För det var väl igår? Jag intalar mig att sådana kommersiella påfund är helt oviktiga och sådär, en dag som vilken annan som helst, bara lite mera till för att spendera pengar på, typ. Fast ändå skämdes jag lite i smyg eftersom jag inte nämnt för en endaste person att jag tycker om den men well, ni vet att jag älskar er alla osv så kärlek till er!

Crybaby, yes I know

åh åh åh,orkar inte med detta ingenting fungerar blabla. Virus, ickefungerande dator, det är januari, det är kylan, det är vädret, det är projektarbetet, det är fotot, det är hit och dit och livet i stort och smått i allmänhet ungefär. Och vad gör jag då? Min dygnsrytm är helt förskjuten, jag känner att allt bara passerar revy utan att jag bryr mig om att skynda mig på och följa med. Om det är något jag vet så är det ju att skynda mig på (eller inte, det beror väl på hur man ser det) Nehej, det går inte.
I natt drömde jag helt sjukt, men på nåt sätt fattade jag allt när jag vaknade. Fast inte på nåt sånt där filmaktigt vis där huvudpersonen efter en natts intensivt drömmande vaknar upp med ett(högljutt och överdrivet) ryck och plötsligt har fattat vem det är som mördat vem. Ah, skulle verkligen behöva en sån där drömtydarbok just nu. Och vad mer? Öh, typ energi och tusen andra grejjer. Eller kanske inte energi. För det har jag ju. Men lust till att använda den kanske.

Jag längtar. Till så mycket. Fast ändå inte. Kan man göra båda på samma gång? Kommer nog inte längre nu i allafall. Me voy a dormir, hasta luego.

J.C

Now I'm falling asleep

Haha, för att göra en sidenote till föregående inlägg - nej, det var inte Herr Gessles låt som jag syftade på att jag hade hört ;) Men titeln till denna smått töntiga melodi är faktiskt ganska passande, för det är precis så det känns ibland. Alla känslor. Samtidigt. Typ.

Hursomhelst, utan syfte skriver jag här, fast det är nog mest för att jag helst slipper skriva CV till engelskan. Gosh, det är som lärarna till och med prackar på en att ta sitt ansvar och lära sig skriva ett CV. Fast så är det ju givetvis inte. Det är ju trots allt en jättenyttig lärdom som man kan ha jättemycket användning för. Hehe. Och det säger jag inte ironiskt, även om jag just insåg att det lät så.

Varför står allt still? I dubbel bemärkelse, mina fingrar eller hjärna finner inte de rätta orden. Men allt annat?
Ungefär som att just nu har livet bestämt sig för att ställa sig på noll. Varken minus eller plus. Bara där på noll.
Nog för att det är upp till en själv att göra nåt åt saken, men jag så kom jag på det där citatet som jag inte har någon aning om vem som yttrade, vilket jag kanske borde veta om jag ska citera det, meen att livet är det som inträffar när man gör upp planer, eller nåt sånt. Jag får hoppas på det.

Monday night

Hm, lyssnade nyss på en låt som jag inte hört på evigheter och plötsligt förflyttades jag två år (eller kanske ett och ett halvt snarare, jag och siffror hehe) bakåt i tiden. Tider som inte kommer tillbaka, men som ändå är kvar på nått sätt. Minnen och allt sånt där såklart och härkommerallakänslornapåenochsammagå-å-å-ng.
Ungefär, om ni minns den lilla plågan. Så sentimental man kan vara...men vi älskar ju det.

B-Flow & Co.

Love it!

In between days

Plötsligt var det nytt år och sen började skolan och gråa januari rör sig framåt. Det regnar ute och det kunde inte passat mitt humör bättre. Mitt inte så bra humör började redan i lördags, och det har fortsatt. Vill nog påstå att det sjönk något ytterligare idag också. Hej irritation och hej oinspiration och hej vardag.

Såg mitt nya schema häromdagen, och tja, vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Om det var ganska tomt förra terminen så är den här..närapå helt lektionsfri. Jag har totalt 4 ämnen kvar att läsa denna terminen, och mitt schema gapar bara av tomma fält. Det hade jag väl aldrig trott, för cirka ett år sen i Madrid när jag stressade ihjäl mig och bara önskade att ha liite mindre att göra. Nu är jag där, och det känns förvånansvärt trist. Förmodligen för att det verkligen börjar kännas att detta är slutet, eller iallafall början till slutet. Och jobbigt för att jag hade behövt andra saker att tänka på för att avleda mina tankar från just detta. För även om man borde nu, så vill jag inte tänka på framtiden..I allafall inte en framtid där jag inte vet vad jag vill göra. Nej vafan, ge mig läxor, ge mig stimulans! Rastlösheten kommer ju att bygga bo i mig om en månad eller så.
Ska aldrig mer beklaga mig över skolan iallafall. Haha. I'm such a geek.
Men God knows att det är frustrerande att inte veta något, för att återgå till det jag skrev innan. Just nu kanske det funkar, men sen då? När alla rutiner försvinner, de som finns till för att på något sätt struktera allt. Nej det är inte skönt, det är jobbigt!
Och det är struktur jag behöver. Kom jag just på.

Om någon bara typ kunde hota mig att försöka bestämma mig eller nåt så hade det kanske blivit lite lättare.
Eller slått mig lite lagom hårt på armen och sagt åt mig att rycka upp mig och inte vara pessimistisk åt sånt som ändå löser sig i slutändan. Förhoppningsvis. Och sagt till mig att alla måste växa upp. För det är ju det jag inte vill. Låt mig stanna i den här åldern, tack.

Jag vet, negativ_tjej_90 idag.

I should start counting sheep instead

Hahaha, kan inte sova så jag bara fjantar runt bland bloggar eller onödiga youtubeklipp. Läste igenom mina typ 4 senaste blogginlägg och alla innehåller adjektivet "trevligt" om diverse olika saker!
Trevligt? Låter jag så lam i verkligheten med? Okej, bättre trevligt än otrevligt, men nu börjar min vuxenkris komma. Trevligt!

Tillbaka

Yo, nu är jag hemma igen. Sen i lördagskväll i och för sig. Vi hade en trevlig liten fjälltripp, fast ohyggligt kall. Helt onådigt kallt faktiskt! Men det var skönt att komma bort ett tag och skidåkning är alltid roligt.
Idag: Gick en promenad med Matilda, sen var vi hemma hos henne och åt hemlagad sushi och tittade i hennes finfina scrapbook. Hon gav mig ett jättefint inramat collage i present, bara med bilder från Madridåret. Tack min vän! <3

Men nu till en minst sagt underlig händelse från igår. På bussen påväg hem från stan efter träff med Emelie & Emilia klev det på en mystisk gubbe som givetvis skulle sätta sig bredvid mig, trots att bussen är full av platser. Jag är inte en speciellt social person på bussar, så jag tittar ut genom fönstret, lyssnar på musik och funderar lite. Mannen knackar mig på armen, och jag tittar upp och måste pausa låten för att höra vad han säger;
"Herregud vad kaallt det är ute!"
"Eh, ja. Iskallt."
(Jag återgår till musiken. Tystnad ett tag, men snart knackar han på min arm igen)
"Men varför har du då kjol på dig? Och strumpbyxor under, herregud!"
"Eh, öh...vet inte"
"Men varför går ni tjejer alltid så tunnklädda, herregud!"
"Ehum..nej, det är inte så bra.." (Haha, I'm so clever när det kommer till att komma på bra svar direkt)
"Jaja, tur att du inte hade stay-ups iallafall! Hejdå! " (han kliver av)

Vafan?! Undrar vad som var konstigast, den uppriktiga/spelade(?)omtanken, eller att han faktiskt använde ordet stay-ups?